Oh no, you don't!

sensommarlovNähä du lilla träd, det är inte alls dags att färga bladen röda! Vänta ett par veckor till, så lovar jag att då ohämmat sjunga dina vackra färgers lov. Tills dess blundar jag när vi passerar varandra och njuter av sensommarsolens ännu varma strålar.

 

Downhill

När man springer en ny runda och tänker: Fasiken vad bra det går, så duktig jag är, vilken härlig runda, det här är en ny favorit!

Och sedan upptäcker att hela första halvan lutat neråt…

Reboot

Nu gör jag en omstart på min löpning. Underlaget är miserabelt för tillfället – ny snö ovanpå gammal is – och löpturerna är långtifrån behagliga eller avslappnade. Det har gjort att jag håller på att tappa löpgnistan och det vill jag inte. Har jag hållit igång genom snöstormar, isvindar och åtskilliga minusgrader vore det fanken om jag tappar sugen nu. Så jag börjar om.

Tittade igenom min löpdagbok och såg att jag springer med ungefär samma hastighet alltid, oavsett om det är kort, lång eller intervallrunda. Snabbast är jag oftast på långrundorna. Inte bra. Och det är väl en anledning till att jag känt att intervallerna inte fungerat. Så idag sprang jag långrunda medvetet långsamt. Vid första kilometertiden skämdes jag för mig själv men det var en bra signal till kroppen att ta det riktigt lugnt. Ökade lite men höll mig runt den kilometertid jag bestämt mig för. Och den här rundan som jag egentligen inte alls ville ge mig ut på eftersom jag hade noll lust, inspiration, ork etc blev en riktigt skön och behaglig tur!

När jag inte fick springa fort blev underlaget lättare att hantera. I lugnt tempo var det betydligt lättare att navigera mellan is och snö och jag blev inte irriterad över att ibland behöva gå för att inte stå på öronen. I den lugna farten kunde jag också koncentrera mig på mitt löpsteg och till och med min kära löpkamrat drog mindre än vanligt i kopplet. Han verkade nöjd med den utökade nostiden (dvs. hur lång tid det tar för rullkopplet att rullas in och sedan ut igen när jag passerar honom). Win-win på alla håll och kanter alltså!

Hoof it

island

Idag struntar jag i den halkiga löpningen och anlitar någon som är säkrare på fötterna än jag. Världens vänligaste, goaste häst som också är en krutdurk med mycket eget humör.

Springa fort är hennes bästa gren, gärna liggandes ner i kurvorna. Dressyrövningar är tråkiga och jobbiga och hinder ok bara om hon får lov att ta dem i flygande fläng. För att liva upp sig själv (och mig antar jag) på ridbanan hittar hon på att det finns troll i skogen och att gårdens hund plötsligt förvandlats till ett monster. Och sedan efteråt när vi tampats och enats och båda är trötta och nöjda lägger hon mulen i min hand och snusar lite. Jo, jag är kär!

Break a leg

Löpunderlaget är helt hopplöst för tillfället. Vi har fortfarande mycket snö men det töar på dagarna och fryser på nätterna. Vägarna är knögliga, stenhårda och glashala. De två senaste rundorna har inte varit roliga alls utan mest läskiga och långtifrån avkopplande.

Top of the morning to you

tradsno_nara

Långlöpning före frukost i strålande väder – hello glorious day!

Let the blood flow

medisox

Mina nederben blir ofta väldigt tunga och stumma efter ett löppass. Nästan så jag kan se hur de förvandlas till små stockar. Så jag införskaffade kompressionsstrumpor och det blev mycket bättre.

Nu har jag förvisso kommit på att stockfenomenet förmodligen beror på slarvig eller utebliven stretching men jag kommer att fortsätta med strumporna. De håller ihop vaderna och låter dem inte flyta ut i stumhet. Mina strumpor kommer från svenska Medisox som jag hittade av en slump via en annan blogg. Strumporna till höger på bilden har ull i sig vilket är oerhört skönt så här års.

Foto: Medisox

Some days

tradsno

Vissa dagar är vackrare än andra.

What I like about stomach flu

Ok, det finns inget roligt alls med att vara magsjuk. Men efteråt. Då kroppen är ställd på nolläge och jag får en chans till omstart när det gäller mat. Det gillar jag. Efter magsjuka finns inget sockersug, inget småätande utan kroppen vill ha nyttig, rejäl mat i lagom portioner.

Nu var det ett tag sedan jag var magsjuk (tacksam) och de goda vanorna haltar ibland. Så när jag läste om korttidsfasta tänkte jag att det borde vara ett alldeles ypperligt sätt att nollställa kroppen utan att hänga över en toalettstol först. Fasta från middag till middag en dag i veckan i ett par veckor som test. Idag är första gången. Hur det går? Jodå, det känns bra. Riktigt bra i förmiddags faktiskt. Men just nu har jag stenkoll på hur lång tid det är kvar till middag…

Crooked no more

crooked

 

Har varit hos kiropraktorn och rätat ut min sneda kropp. Blir som en ny människa varje gång, både kroppsligt och själsligt.

Mitt första kiropraktorbesök för ett par år sedan var så nära en mirakelupplevelse jag någonsin kommit. Var beredd att på studs kräva helgonförklaring av hen! Min kropp kändes fantastisk, eller som kiropraktorn uttryckte det, så som den ska kännas. Rak och ”grounded”. Första löprundan efteråt var jag en gasell. Flög fram genom terrängen med bra hållning (kanske leviterade jag rent av lite i purt lyckorus?) och fötterna kändes inte längre kändes som om de sprang i konstant uppförsbacke utan de sköt ifrån lätt. Lycka! (I verkligheten såg jag nog inte så gasellik ut men känslan, känslan!)

Arkiv